Havsöringsfiske Stockholms skärgård när det är som bäst! Idag blev det silver på Sillver! Jag gick upp tidigt för att köra tjejen till Arlanda, sen åkte jag raka väg ut mot Stockholms norra skärgård för en dags havsöringsfiske. Morgonen var solig men kylig. Vårblommorna tittade fram lite här och där, men de verkade inte trivas vidare bra i snålblåsten. Precis som många andra växter och djur har väl krokusar och blåsippor väntat sig en varmare vår vid det här laget. Vindriktning och styrka var perfekt, men vattentempen fortfarande i kallaste laget.

Jag inleder fisket vid en långgrund sandstrand. Trots neoprenvadare gör det kalla vattnet sig snabbt påmint när det pressar ut luft från vadarbenen. Längs strandkanten ligger massa uppspolat skräp och bråte, alltid lika tråkigt att se. Jag vadar vidare mot ett stenparti och kastar av området. Inga kontakter. Trots att vattnet är kallt så bidrar solen med behaglig värme, förutom när den gömmer sig bakom enstaka moln. Jag går vidare ut mot en udde. Kastar, vevar, vevstopp, om och om igen. Det känns riktigt bra, jag är på helspänn och hela tiden redo för mothugg. Men inget händer. Jag går vidare mot min slutdestination, en sten som jag ska vada ut till och kasta från. En svan som tvättar sig har dock lagt beslag på min favoritplats, så jag sätter mig en stund och njuter av solen och löser det trassel som blivit av att kroken har trasslat in sig i håven. Orutinerat.

Svanen är färdig med sina bestyr och klampar bestämt mot vattnet med sina stora plattfötter, och graciöst glider den ner bland vågorna och paddlar iväg. Jag vadar ut och fiskar av runt stenen. Ingenting. Jag vadar in och tar en fika och njuter återigen av solens värmande strålar. Fler och fler moln börjar dock störa mitt soldyrkande, men lika bra är väl det. Det är lätt att fastna. Jag vadar ut igen. Kastar, vevar, vevstopp. Det blir tungt. Mothugg! Känner att en skaplig havsöring har huggit över mitt drag och adrenalinet stiger. Den rusar mot mig. Håven ligger som vanligt en bit bort, men efter en snabb fight får jag upp den på land. En fin blänkare på 2,25 kg! Jag är väldigt nöjd. Jag tar några foton, sen beger jag mig ut igen.

Kastar mot samma håll. Vevstopp. Det blir tungt igen, jag gör ett mothugg. Återigen känner jag att en fin öring sitter på kroken. Den tog på lång lina och kämpar hårt, vrider och vänder sig och plaskar. Den är fetare än den första. Nu har jag med mig håven, men öringen ger sig inte i första taget. Jag ser att den är bra krokad, så jag känner ingen stress. Efter några minuter kan jag håva ytterligare en silverblank havsöring. Denna vägde in på 2,75 kg. Båda öringarna tog på min Sillver 08:an Kust.

Jag fortsätter fiska några timmar, dock redan fullt nöjd med dagens resultat. Vinden friskar i. Jag fryser om händerna. Jag ringer min bror och berättar om fångsterna, han låter aningen avundsjuk då han har fullt upp med att lägga i Kassmyrs båt i Norrtäljeviken. Jag åker hem, trött och belåten, medveten om att det är sällan man lyckas få två så här fina havsöringar på en dag. Ikväll blir det rökt havsöring till middag. Havsöringsfiske i Stockholms skärgård kan vara riktigt vackert ibland.